MAGI STRARNE I ÔSTERÂS 
127 
Strâle var mot sin vana utgângen . Förmodligen ville hon icke strax störa honom med sin närvaro och erinra . om hvad som händt . Erland smâlog svagt ât hennes diplomati . Han ât och drack , och maten smakade honom sä förträffligt att han âter mäste undra öfver sig själf . Dock , lycklig kände han sig öfver att icke nödgas gâ till skolan och att öfver hufvud taget ej behöfva synas pâ gatorna . Bakom salsgardinerna tittade han skyggt efter män - niskorna , som utan brâdska vandrade förbi i sol - skenet . Han förstod plötsligen sä innerligt väl , hur det kändes att göra cession . Ocksâ han hade inställt sina betalningar och skulle efter dags datum aldrig mera vara samma människa som förr , fast det bara fanns en enda , som förstod det . En enda , som redan var längt borta och som kanske mer log än sörjde öfver hans nederlag . 
Den halfdomnade pinan vaknade i hela sin styrka med den nya dagen . Erland vankade af och an i rummet för att döfva vândan . Hvad skulle han taga sig tili ? Tiden kröp . Klockringningen och solskenet tröttade och retade honom . Han slog ett par toner pâ pianot , men fick hjärtstyng ât klangen . Minnet af Sylvis sâng skar som en knif i bröstet . Han försökte läsa en lärd afhandling om sprâkbruk och spräkgränser , men han tyckte dess résultat lika intressanta som Statistik öfver hur mycket lös - tänder som användes i Sverige eller en undersök - ning om hur manga snusburkar per âr förbrukades i Österäs . Han slog ihop boken och gick ut i trädgärden . 
En veckas varmt solskensväder hade lâtit den
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.