126 
magistrakne i österAs 
trots kanske kunnat vakna än en gâng , men de läto som ett sjukt djurs , som släpar sig hem . 
»Det är slut , » sade han sakta för sig själf . Han hade önskat kunna grâta , när han bief ensam . Men han kände sig bara oändligt toni och stilla , torr i munnen , som han vandrat genom en öken . Han drack kallt vatten och släckte ljuset , som plâgade honom . Sâ smög han in i sängkammaren och lâg pâ en minut i bädden . Forst nu kände han , hur brüten han var af veckors själsstrid och sinnesrörelser . Regnet droppade mot fönstret . Det var skönt att lyssna pâ dess lugna , jämna fall . Pâ den gamia rullgardinen tyckte han sig skymta den mâlade roddbâten med sjömännen i oljerockarna , som han sett sedan han var barn . »Ro , ro till fiskarskär» hörde han i örat , och han kände sömnen komma , medan han för sig själf mumlade nâgot , om , att ingenting ändock öfvergick att fâ somna i sin egen säng . 
XI . 
Det var längt lidet pâ förmiddagen , da Erland vaknade efter gärkvällens uppgörelse med modern . Han hade dunkelt väntat att icke kunna stâ upp för feber och förundrade sig öfver att blodet flöt sä svalt genom âdrorna och att pulsen slog sâ lugnt . Det fanns intet , annat att göra än att stiga upp . Huset lâg tyst i helgdagsmiddagssolen och klock - ringningen . Frukosten stod dukad i salen , men fru
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.