124 
MAGI STRARNE I ÖSTERAS 
»Barn , hvad är det att älska en kvinna , som man icke känner och som plötsligt dârat tanken . Tänk dig att du redan druckit och är glad att ställa glaset ifrân dig — tomhet och vämjelse är det enda , som är kvar . Ack , min gosse , finns det nâgot flyktigare , mer bedrägligt , än surret i blodet ? Och den man , som börjar byta kvinnor , han byter , tills han blir hvithârig — och fâr aldrig frid . » 
»Men det är icke bara det . Här är sä tyst , här är sâ trângt . Jag blir kväfd här i Österäs . » 
»Du kan ju resa dà . Vi kunna ju fara samman och pröfva , om man i Cosmopolis är lyckligare än i Österäs . Hvad du är för ett barn , Erland ! Den lilla lycka , som man kan förvärfva i denna usla värld , finner man icke genom att flytta och leta längt borta , men genom att modigt gâ in i stillheten , lära sig älska det , som är nära till hands , genom att växa förtröstansfullt , där man kommit tili . Det är lycka att vakna utan samvetsagg med lugnt hjärta , att alla morgnar mötas af klara ögon , hvilkas ömhet döden först kan släcka , att se blommor växa och bära frukt i egen täppa . Aldrig fâr du ett hem annat än här i huset , där du är född , och hvar du bor i världen , skall du längta efter Mälaren och i sömnen liöra suset af träden kring Eskils källa . » 
»Kanske du har rätt , mor . Kanske jag icke kan resa härifrän . Men jag är sä trött nu . Jag orkar icke höra mer . I alla fall skall jag icke fara i natt . » 
»Du har icke gifvit löfte ? » 
»Nej . Jag kan stanila , jag kan fara , och fara , mir jag vili , »