LI F VET S FIENDER 
101 
redaktörens ord , men hvad behöfde han ocksâ höra mer ? . . . Det var sâlunda en detektiv , den länge mannen med det bleka ansiktet och de röda poli - songerna , som Otto sa mânga gânger mött de sista dagarna . En detektiv ! Otto rodnade af harm och blygsel , och samtidigt tyckte hans fantasi sig se denna figur öfverallt . Den bleke mannen med det röda skägget skymtade i fönster , bakom dörrar , i alla mörka vrâr , spionerande , förvridande munnen tili en gäll hvisslingssignal , sä fort Otto nalkades . Han talade med portvakten i huset , där Otto bodde , râdgjorde med Hessler , hviskade med främmande ansikten , som logo elakt , han sände af bref och bud i smyg och fick hemliga order tillbaka . Det bief en hei komplott , som utspelades därinne rundt omkring honom . . . min gud , hvad skulle man taga sig tili , hur skulle man komma undan ? 
Otto stannade plötsligt ett ögonblick och vände all sin uppmärksamhet inât , lyssnande tili sig själf , som man gör i stunder af ângest och spänning , med ett halfklart hopp att fâ höra sitt ödes orakel - svar kvälla fram ur sitt eget inre . . . Men ingen räddningens lösen ljöd genom sorlet af hans tankar . Àter började han gâ framât i snön , drifven framât , han visste icke hvart . 
Emellertid kom kvällen och det blef mycket mörkt , i det de tunga snömassorna skymde 1 jus och lyktsken . I detta dunkel , där den enda dagern var den hemska reflexen af snön , i denna tystnad , där bullret af steg och hjul förtogs som emot spân , fingo gatorna en fantastisk , spöklik karaktär . Man gick genom en sagans stad , där människorna drefvos
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.