Full text: Lifvets fiender (4,1)

96 
LIFVETS FIENDER 
pâ en vintrig storstadsaveny . Mellan höga bygg - nader löpte gatan med nybyggda stadsdelars snör - räta likformighet , och sa langt ögat künde na , lyste det elektriska ljuset med sitt hvita skimmer öfver husväggar , snöhöljda trottoarer och langa rader af träd , hvilkas kvistverk tecknade sig svart och skarpt mot Vinternattens kalla klarhet . Det ràdde ett dödt ögonblicks stiltje öfver gatan . Ingen människa syntes till , men frân angränsande torg och gränder strömmade allt det mängstämmiga buller , som en vinterafton fyller en hufvudstads city , sorlet af steg och röster , slamrande âkdon och spârvagnarnas gälla klockor . 
Ur ett af de höga husen , soin , mer entonigt och kasernlikt än de andra , liknade ett sjukhus eller ett räddningshem , steg Caritas och vandrade lâng - samt med glidande gâng utför gatan . Àter hade hon áldrats och förändrats . Hon hade blifvit en lang , mager kvinna , utan en skymt af matronans fylliga värdighet . Hufvudet bar hon nedtryckt mot bröstet . Öfverkroppen med de spetsiga skuldrorna skakade , när hon gick , och hennes steg voro utan kraft och rytm . Med den magra gestalten i den slitna , svarta regnkappan , det gräsprängda hâret , som oredigt foli fram under hufvan och det stora fârade ansiktet med sina tusen rynkor liknade hon »det röda helgonet» , »folkets jungfru» . Ögonens glans hade förändrats , stegrats tili den smärtsamma branden hos den , som vet sig sa all sin kärlek pâ hälleberget , men som ändock sâr , och läpparna rörde sig i smärtsam innerlighet , som * for att Iona otack med ytterligare ord af tröst och hopp .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.