90 
LI F VETS FIENDER 
hvarje sorg och oförrätt , morfiiiet , som förjagar smärtan som guld förjagar nöd , och dödsdrycken , hvad helst den är , som gifver förlossning , när en oblid och ojämn strid blifvit oss för tung . 
VI . 
i 
Mot aftonen af den längsta dagen skymtade en kvinnogestalt högst pa det vindblâsta Qolgata , där himlen hängde svart öfver bergskrönet . Med en fjällros' stela fägring öfver sina anletsdrag och en marmorstods hvita ro öfver sin gestalt stod hon där höljd i sin mantel och blickade ut i skymningen . 
Hon säg korsfästelsens mysterium : törnet kring Kristi hjässa och blodet , som sipprade ur lians sâr , Marias och Magdalenas grât och längst bort vid bergets fot Jerusalems stad , sorglöst delad mellan kvällens hvila och nöjets strängalek , med dunklet rufvande öfver de lyckta husen — hon säg allt detta , utan att nâgot af den glans slocknade , som lik skimret af en vinterstjärna lag öfver hennes tinning , utan att det isiga löje domnade , som spelade kring hennes mun . Ensamt ögat hade ännu kvar en glimt af känslornas och lifvets värme , men den tycktes flykta , äfven den , för blickens allt växande , uttrycks - lösa skärpa . 
Sä stod hon där hög och stel och blickade ut i kvällen , lik en drottning , som med armarna och den smyckade barmen stödda mot en loggias
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.