82 
LIFVETS FIENDER 
heten , ensamt rusig af sin inre dröm , lyckats slita sig lös frân verkdagens smä omsorger och för - lustelser för att ensamt lyssna tili den idéernas helg , som tonade inom dem . . . För ett ögonblick för - ändrade Stockholm — genom nâgon omedveten idéassociation i hans inre — sitt utseende , trängde mörkt och medeltidsaktigt ihop sig inom en svart ringmur , blef tili Gustaf Vasas Stockholm , sâdant det ligger i vâr fantasi , med gammaldags vakttorn och gaflade hus med vindsvalar längs de skumma gatorna . Men genom dessa gator blâste reforma - tionens högtidsväder och besatta af sin hänryck - ning stormade vederdöparna kyrkoriia . . . 
En sekund rückte synen , och Otto stod âter ansikte mot ansikte med nittonhundratalets lugna och lättsinniga Stockholm . Ensam med sin sorg och sin kränkta frihetsdröm gick han âter hem genom de skrattande folkhopar , som fyllde gatorna , hem till det grâ huset , där hans kraft förrann i en vanmäktig kamp mot hans egen tankes sjuka hugskott . Om hans bleka gestalt slog porten igen doft som en fängelsedörr . 
V . 
»Ja , älskling , sia an en melodi och spela mig längt bort , hvart du vili , blott bort frân verklig - heten . » 
Otto hviskade dessa ord i en upprörd ton , där han med blekt ansikte och febertindrande ögon stod
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.