LIFVETS FIENDER 
79 
J 
öfver i en artikel . Orden sveko honom — otâlig giclc han af och an i rummet . Sä dref oron honom ut — han längtade att râka nâgon likatänkande , nâgon , för hvilken han künde fâ utgjuta sin harm , ty blodet kokade i hans âdror , som hade han varit vitine till den seen i Pisa , dà ofördragsamhetens typiske représentant riktade sin knytnäfve mot at eist en Skelleys hufvud . Det föreföll honom , som en allmän uppstândelse skulle ràda öfver denna moderna inkvisition . 
Men därute motte Stockholm tvärtom med sitt allra sorglösaste leende , koketterande i januaris snöhvita galadräkt , lik en skön kvinna , skälfvande af njutningslust . Med sina glädtiga steg och sin doft af fest tycktes gatorna vara förrum tili alla de gemak , dar vinterns karneval dansade fram . Öfver - allt stannade vagnar . Unga damer stego ut i ljusa baldräkter med pälsverk öfver axlarna och spets - hufvor öfver blond frisyr . Ett ögonblick tecknade de sig i all sin blomsterlätta lyx mot den kalla vinterluften , bedârande att se pâ mot gatans bak - grund af snö som persikoträd i blom mot en hvit alp . De till hvardags sâ döda husen genljödo af lif och lefnadslust . Skratt och skämt trängde ned för trapporna öfvermodigt , som när det gör ondt i bröstet af lycka , och när dörrarna slogos upp tili de med grönt smyekade porthvalfven , slog en beru - sande strof om valstakt , kvinnoskönhet och pagne ut pâ den mörka gatan . 
Men hvem mer än Otto tankte pâ âtalet , pâ samvetsfriheten , som kränkts ? Med allt växande bitterhet i sinnet gick han sakta ner mot Stadens