78 
LIFVETS FIENDER 
bla schagg , och där lâg han en evighet gömd under en tung dunkudde . . . Och âter ut pâ resa . Han bytte tag . Akte öfver ett mörkt torg . Folk med blek , hvit hy vände sig och tittade efter honom . Han var visst igenkänd . Han gick till en coiffeur och lät raka af sitt skägg . Det var i Paris pâ Rue Rivoli . Men när han steg ut , stod han i porten pâ sitt hus i Stockholm , och en liten man med ögon som eldkol - under en sliten stormhatt — det var portvakten — grep honom i rockskörtet och ropade med hes röst : Otto Imlioff . . . I detsamma kom Hessler . Lugnt och obevekligt som ödet gick han emot Otto . . . med ett vapen i sin , hand . . . 
Här brukade Otto skrika tili och vakna . Det var morgon . Pâ ömse sidor om rullgardinen rann vinterns glâmiga gryningsljus in , spâende snarare död än dager med sitt bleka som frân ett svep - ningslärft áterkastade sken . . . 
Denna januariafton kände sig Otto mer än vanligt nedstämd och missmodig . Som en följd af Hesslers oförtrutna agitation hade det mot ett par unga fritänkare riktats âtal och andra atgärder , hvilka tycktes Otto vara det mest upprörande ut - tryck för den reaktion , som allt tyngre lade sig öfver landet . Partiman som han var , säg han icke de âtalades ofördragsamhet — de uppträdde själfva med smâ kolportörnaturers líela fanatism — men blott maktägarnas , och deras sätt att inöta âsikter med vâld föreföll honom som en brutalitet utan like . Hans hjärta sammandrogs af harm . Nu i dag hade domen fallit — den löd pä fängeise . Otto sökte förgäfves samla all sin lidelsefulla vrede här -
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.