LTFVETS FIENDER 
IT 
dessa oräkneliga sinnesrörelser , sent pâ aftonen släckte sitt 1 jus , slog * mörkret hemska ljud af ängslan för hans öra . Halfsofvande och halfvaken drömde han vilda feberdrömmar , som i sin troll - spegel förvredo dagens intryck . De växlade i smâ - saker , dessa drömmar , men künde dock alla âter - föras som till en grundtyp , i hvilken Ottos egen oro pâ ett egendomligt vis förband sig med en af dagens rymningshistorier . 
Otto säg sig själf sitta och studerà en af Hesslers artiklar pâ sin egen redaktionsbyrâ . Men bäst han läste , flog tidningen ur hans hand som ett lefvande väsen med tvâ stora , hvita vingar , och gripen af vansinnig ângest kastade Otto sig pâ dörren och kom ner pâ en gata . Det var en oändlig aveny , snötäckt , med flämtande lyktor i hörnen , och barhufvad sprang han som för lifvet , förföljd af stég , som nalkades frân alla hall . Tungt som af regementen trampade de ner för backar , knarrade mot snön och gensköto frân svarta gränder . 1 en allt vildare flykt ilade Otto vidare , förbi an - sikten , soin han sett , han visste icke hvar , och hus , som han varit i , han visste icke när . . . Ändt - ligeri slog han sig fram genom trängseln vid en järnväg och kastade sig handlöst in i en mörk kupé . Sâ vidtog en aldrig lyktande hetsjakt genom okända kontinenter och städer , ned för floder och ut pâ en hafsbukt med hvita gäss , och öfverallt följdes han hack i häl af Hessler och dennes hundra handtlangare . Han bytte tâg . Han kröp ned i en trâng koj pâ en ângare och gick genom en hamngata med ostronskal till ett litet hotellrum med
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.