76 LIFVETS FIENDER 
tillvitelser för den polemiska lodare han författade . Tid efter annan kastade han pennan och lyssnade med ett förhärdnadt drag af skrämsel öfver sitt ansikte . Det var alltid eil och samma hörselhallu - cination , som plâgade honom , bullret af nâgon , som lângsamt steg uppför trapporna och närmade sig hans dörr — men alltid med samma tunga gâng och samma liotfulla rytm öfver stegen . Det blef tili sist outhärdligt . Otto smög sig pâ tâspetsarna till dörren och tittade ut . Ingen människa syntes till , men han hade icke väl satt sig igen , förr än det dofva trampet pâ nytt genljöd i hans öra . Slöt han ögonen en sekund , var det som dörren flog upp för ett isigt vinddrag och Hessler trädde in . Otto vâgade knappt se upp af rädsla att finna fiendens resliga gestalt lutad öfver karmen pâ sin stol . 
Tva niánader hade förflutit , sedan Hessler flyttat in i huset , och för hvar dag , soin gâtt , hade Ottos oförklarliga oro blifvit starkare . Tanken att Hessler förföljde honom hade bemäktigat sig honom som en fix idé , hvilken han förgäfves sökte skämta bort — den terroriserade honom med mörka aningar och syner om öfverfall och blod . Den sog näring ur dagens minsta obetydligheter , seende hat i blickar , skadeglad triumf i skratt , faror och försät bakom dörrar , som öppnade sig , omskapande det borger - liga huset med sina lugna trappor tili en fantastisk skräckens boning , där allt varslade undergâng : lers min , när man möttes , ett ord hördt i förbi - farten , ett obekant ansikte , som plötsligt dök fram i en trappafsats . Och när Otto , utmattad af alla
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.