74 
LIFVETS FIENDEK 
gemenheter mot hennes man ? Ja , det mäste vara en artikel igen — hon kunde se det pä det uttryck af förbittring , som flog öfver Hesslers ansikte . 
»Är den uslingen nu framme igen , » ropade den unge amanuensen och sprang upp . »Och den skall man vara tvungen att möta här i trapporna alla dar . . . Gud vet hvad han kan taga sig tili . Jag tycker han stirrar riktigt hemskt pä en , när man möts . » 
Hessler instämde . Han kastade tidningen ifrân sig och gick med stora steg af och an i rummet . Han talade för sig själf afbrutna ord om bitterheten af att dag ut och dag in se sin gärning misstydd och förhänad . Det var en verklig grämeise , som sjöd inom honom , men hans ätbörder voro offentlig - hetens stora och oäkta , och hans röst fick nägot af skädespelarens beräknade patos . 
Sâ tog han sina papper och gick tyst och mörk in i sitt arbetsrunv Det kom en tung förstämning öfver kretsen och strax därpä bröto barnen upp . Fru Ida blef ensam i den tysta salen . Brasan hade brunnit ned . Väggurets pickande hördes straft genom tystnaden . Hon sökte läsa vidare i sin sagbok , men det var , som orden plötsligt förlorat all makt öfver fantasien . Rummet var füllt af offent - lighetens stora ord , och leende i mjugg skyndade sagovärldens bebyggare mot dörren . En gammal fru , som ej var lycklig , blef ensam kvar vid en kolnad vinterbrasa och en sagbok , som ej ville gifva illusion . — 
Tre trappor upp i sainma hus läg Otto Imhoffs rum med dess dubbia karaktär af förmak och
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.