LI F VETS FIENDER 
9 
af ban eftcr triumfatorns trespann , och om och om med en dödsklockas dofva entonighet upprepa profetiaii , att äfven det gamlas heliga Ilion en gâng skulle falla ? 
En dylik stämning af missmod och vanmakt hade under hela sonimaren gjutit sitt agg i Ottos sjal och i lians sinne lagt frön tili en hei vegetation af sjuka och hetsiga tankar . Han var ingen nykter natur , intet af dessa klarsynta och ihärdiga . liuf - vuden , som dagsstridernas ütslitande möda kräfver , lian var en fanatiker med dennes hänförelse och orättvisa , med dennes själfförbrännande lidelse och dennes lyriska resonans , som omsätta hvarje spörs - mâl till en känslosak , till en lefvande del utaf ens person . Med ett sâdant temperament var Otto af sig själf anlagd för denna sjukliga växling af upp - lietsning och apati , som är en journalistisk yrkes - âkomma — den ena timmen ett öfvermod af trotsiga initiativ och starka planer , en lust att gâ fort , tala högljudt och handla dristigt och i lidelse , den andra en tillintetgörelse af trötthet , dar tanke och vilja verka som sâr och en enda längtan fyller sinnet , längtan efter den vises undangömda Thebain , att fa sia sin klädebonad om sig och med ansiktet mot väggen drömma om den förintelse , livars skugga träder allt närmare ens läger . 
Det var därför med formlig beklämning , som Otto hvar morgon tog afsked af stockholmsgatornas sorglösa sommarlif för att uppe pâ redaktionsbyrân begynna dagens arbete . Där lago de färska tid - ningarna redan och väntade pâ hans skrifbord . Han öppnade dem som man bryter ett oväntadt