66 
LIFVETS FIENDER 
Äfven hennes iure människa hade ursprung - ligen varit lika skild frân sin omgifning som den yttre . Det râdde mellan henne och Hessler den djupa klyfta mellan dem , som hafva sin odling ärfd genom lânga ätteled , och dem , som förvärfvat den i första hand . Det finnes i dessa gamia familjer , där rikedom och intelligens gätt hand i hand , en egendomlig epikureism , som i det offentliga lifvet yttrar sig som en aldrig svikande förbindlighet och i det privata som ett nästan religiosi svärmeri för allt hvad tillvaron bjuder pâ af fest och skönhet , en epikureism , som liar tviflets allra älskvärdaste smâleende för . dagens dogmer och kannstöperier och en stälsättande ironi för världen och dess brokiga orättfärdighet . Det är denna epikureism , som teori - ernas allvarsmän kalla tanklöshet och frivolitet , utan att förstä , att den är resultatet af en orygglig visshet om världskomediens eviga oförbätterlighet och en stark känsla af den makts närhet , som lâter allt , som är ljuft , förvissna — dödens . Det är pâ grund - valen af detta , som denna epikureism djupt hatar allt rätthafveri , men finner nâgot af evighet i hvarje flyktigt moment af lycka , vinkande oss i ett vinglas eller ett kvinnoöga . . . 
Att fru Ida Hessler en gang hört till just en dylik krets af älskvärd flärd och världsklok mun - terhet , föresväfvade henne ännu , trots den langa tid hon lefvat i en rakt motsatt atmosfär . Icke tydligt , men i oklart vemod , som öfver skratt , som hon ej fätt skratta ut , och en lust efter lyx och umgängeslif , som hon ej fätt tillfredsställa , kände hon detta heist de lânga förmiddagarna , dà hon ,