r>4 
LJFVETS FIENDER 
som pà fattigbesök , när den nâgon enstaka gâng gled in öfver asfalten . 
I första vâningen af detta hus bebodde Hessler en läng fil af stora rum , möblerade med en gammal - dags lyx , som icke var utan sin värdighet . Hesslers starka afsmak för allt moderni hade frälsat vâningen fran den allmänna ñutida grosshandlarelegansen och dess blandning af kuriositetsbod och möbelmagasin . Här fanns intet af den moderna uppsjön pâ konst - föremäl och fantasisaker , draperier och portierer . Ej heller stodo soffor och bord i sneda grupper framme pâ golfven , som gällde det att evinnerligen spela franska proverb — allt gaf tvärtom intryck af nâgot kallt och afmätt , spridande en stämning som af ett gammaldags ämbetsmannahems ceremo - niella tyngd . De stora möblerna frân ârhundradets begynnelse med sina raka guldornament och sina stela empireformer stodo med behöriga mellanrum längs väggarna och intogo sina platser med en pondus , som icke ville veta af nâgon rubbning . 
För Hessler själf var denna ram den bäst pas - sande . Den stämde samman med allt det tvungna och tillknäppta i hans väsen , med hans oförmäga att slâ sig lös , med den en smula officiosa hâllning , som han bevarade äfven i sitt privatlif . Man be - höfde blott se honom spatsera genom rummen för att förstä , huru väl denna tunga omgifning öfver - ensstämde med hans person , med det bundna allvaret öfver hans ansikte och hans ätbörder , den styfva rytmen i hans steg och det puritanska snittet af hans dräkt . Äfven hans barn — den unge amanu - ensen och de bäda fullvuxna döttrarna — föreföllo