Full text: (4,1)

LIFVETS FIENDER 
03 
IV . 
Det hus , dar Hessler och Otto bodde , var eil af dessa moderna kasernbyggnader , som ögat fäfängt söker afvinna nâgot intresse . Utan minnen och utan stil , utan ett ornament , som ledde tanken utöfver teglet och murbruket , sträckte det öfver ett helt kvarter sin grâ stenrektangel , likt ett modernt idealbygge : den jämngrä , slätstrukna familisteren . Själfva Vestibülen var , ocksâ den , kal och otreflig med skymningen mellan siila väggar . Det var med eil känsla af olust , man steg dit in och utsatte sig för portvaktens inkvisitoriska öga . Qick man uppför trapporna , motte äfven där en utsikt , som gjorde eil beklämd , en utsikt utan sol och färg öfver en grâ gârd , pâ alla sidor omgifven af fönster - rader , genom hvilka man kunde blicka in i olika rum och vâningar . I dessa hundratals glasrutor skymtade med de växlande timmarna alla dygnets scener frân de mest upphöjda till de mest triviala . Människor passerade förbi i nattrock och peignoir lika vai som i frack och siden eller tecknade sina skuggor pâ de nedfällda gardinerna med at - börder , som läto en tänka pâ skratt och kyssai , grât och misshandling . Detta aldrig afstannande skuggspel med sina tusen silhuetter af lifvets största och likgiltigaste ögonblick föreföll som en världskarikatyr , visad af nâgon Timon i groteska laterna - magicabilder — sä oskön och tragikomisk tedde sig denna sammangyttring af människoöden kring den mörka gârden , där solstrimman säg ut
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.