8
LIFVETS FIENDER
glädjelös syssla , fängslad i en kvaf kaininare . Med ett steg utan ungdom och elasticitet trädde hau upp i den förbiilande spärvagnen . Till sitt yttre erinrade han om en typ , som icke sällan före - kommer bland officerare , tillhörande de gamia adliga ïamiljerna . Hans spensliga och finlemmade gestalt hade en ansträngdt rak hâllning , en stelhet utan styrka . Med det smala , toppiga hufvudet , inor - bidezzan öfver den bleka hyn och de nervosa ras - händerna pâ sina kraftlösa handlofvar liknade han en af Velasquez' figurer frân Escurial . Själfva anlets - dragen företedde en korsning af nâgot martialiskt och nâgot förfinadt , en blandning af soldat och artist , med den borstiga mustaschen , som krökte sig militäriskt öfver läppen , och de sorgmodiga , bla ögonen med sin drömmande och inätvända blick .
Där han sjönk ned i sitt spärvagnshörn , säg han ut som han vore uppgifven af trötthet . Redan en längre tid hade han ocksâ känt sig kroppsligt och andligt nedsatt . Han hade öfveransträngt sig däruppe pâ tidningsbyrân under de gângna sommar - mânaderna , dà han som vanligt skött sin politiska afdelning och därjämte äfven vikarierat för redak - tören , och denna dubbia borda hade känts sä mycket mer betungande , som han i växande missmod fort ett besegradt partis talan .
Under sina första är som publicist hade han genomlefvat en ung och förhoppningsrik framstegs - period . Men nu hade det lyckats den gammalkloka reaktionen att fatta spiran i sin vissna och makt - lystna hand . Slaget var förloradt . Hvad stod dà annat âter . än att slunga sin kritik som gnistor