LIFVETS FIENDER 
Ol 
»Ja , han har flyttat dit i dag . . . Min terare sökte honom i hans gamia bostad . » 
Ottos vänner funno den tanken , att de bâda antagonisterna nu skulle kampera under samma tak , synnerligen humoristisk . 
»Fä se , om ni inte nu i alla fall en vacker dag röka fredspipan samman ! » sade Hjort och log sitt spotska leende : Men Otto blef plötsligen mol tyst och foil stel tillbaka mot soffkarmen . Det lade sig nâgot tungt öfver hans bröst , hans händer darrade . 
Sa lämnade Sivers dem âter för att till en aunan krets utdela lösen och pároli , och han trädde ut ur kaféet med steg , som , äfven de , vitt - nade om den fasta och behärskade energi , som lag öfver hela hans väsen . 
Kvällens historiska ögonblick var öfver . Stäm - ningen blef eil smula dâsig i kotteriets stillsamma vrâ . Whiskyn gick fiera hvarf ikring , och för hvarje glas , som tömdes , kändes den drömda röken frân ekknubbarna i spiselhärden mer kvalmig och söf - vande . 
Men Otto satt stum och genomgick i tankarna alla de möten — frân det första i spârvagnen — genoni hvilka Hessler förvärfvat en makt öfver hans tanke , dolsk och förfärande som en lönlig sjukdom , för hvilkens trollskott man förr eller señare skulle segna vanmäktig tili marken . Det var , som dessa gângna veckor upptogos af en enda hetsjakt mellan Hessler och Otto . I stigande ângest ville Otto fly . Men ikring honom var draget ett förhäxadt gram , hvars gränslinjer hans fot ej hade makt
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.