60 
LIFVETS FIENDER 
intresse för det afhandlade ämnet . Men blicken var heller icke den isande själfviskhetens . Den blott gled undan , liksom gled förbi det närvarande och fixerade osynliga ting i fjärran , redan pâ för - hand upptagen af nästa timmes intressen , af nästa dags planer och omsorger . 
Sivers hade nâgra förhällningsorder att gifva och slog sig därför ett ögonblick ned i de tres krets . Vid hans ankörnst rycktes Otto upp ur den känslonihilism , som hela dagen behärskat hononi , och började ifrigt tala om den politiska Situationen . Allt det missmod , som länge och väl glödt inom honom , all hans öfverretning och förbittring slogo plötsligt ut i ljus lâga , och i en ström af lidelsefulla ord hudflängde och brännmärkte han den reaktion , som med ens börjat blâsa öfver landet . Han slutade med att vâldsamt anfalla Hessler , fienden , hvilkens förhatliga bild alltid med hallucinatorisk klarhet tedde sig för hans syn , när talet kom pâ detta tema . Hans röst skälfde , och när han tystnade , kände han sitt hjärta slä med en orolig och vâldsam rytm . Men Sivers satt bredvid och smâlog lugnt ât Ottos hetsighet . Han njöt af att se all denna brännande passion , som han visste sig kunna regera med sin kalla tanke , trots all . dess vâldsamhet , lika säkert som maskinisten blott med en tryckning af sitt finger behärskar en maskin , tusenfaldt starkare än lian själf . . . 
»Ja , Hessler borde du nu kunna omvända , sedan ni bo i samma hus , » — sade Sivers med ett kort skratt . 
»Samma hus ? »