58 
LI F VETS FIENDER 
människolifs tvâ stora knutpunkter skulle jag skrifva oni och aldrig trottila att skildra , kärleken och döden . Jag skulle tala om kärleken sä länge jag künde , om dess ofattliga rikedom , dess outgrundliga blandning , där gemensamt jubel sjuder som vin - skum och gemensam smärta bildar bottensats . . . Och blefve jag riktigt gammal eller olycklig , skulle jag tala om döden , om den slutliga smärtan och den slutliga trösten för oss alla . . . Genien med den lyfta och genien med den sänkta facklan . . . hvad kan dikten utom dem bjuda pâ annat än grâ prosa ? » 
Inom Ottos bröst fortfor sâlunda den känslo - sträng att vibrera , som kommit i dallring under hans och Annies vandring genom flyttningsdagens melankoliska Stockholm . Pâ samma vis talade äfven de andra denna kväll om saker , som lâgo dem om hjärtat , utan att strängt liöra pâ grannen . Och det var kanske ocksâ ett af de största hagen med denna trio , att samspelet gick lika väl ihop , äfven de dagar dà de exekverande försjönko i sina egna drömmar och blott lyssnade tili tonerna frân sina egna instrument . 
Señare pâ aftonen besökte Wilhelm Sivers dem . Sä snart de tre vännerna sâgo hans hög - växta dandygestalt , insvept i den engelska ulstern , träda in i kaféet , sprutto de tili i denna ning öfver hvad som stod pâ färde , som alltid de unga inom dessa kretsar plägade erfara , när han nalkades . Sivers var nämligen alias deras höfding , han var eil af dessa män , pâ hvilkens skuldror en generation lägger hela bördan af sitt
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.