54 
LIFVETS FIENDER 
nâgon mindre väl utrustad kamrat närmade sig dem med sin stumma bon om deltagande för sitt ensamma lif och sina ensamma planer . Men med tvâ af sina gamia vänner höll Otto obrottsligt ihop och bildade med dem en trio , hvars samklang icke lidit nägot afbräck af âren . De brukade râkas en afton i veckan — ena gângen tankspridda , trötta , hvar och en med sin tidning i handen , nöjda att sitta tysta och läsa kring samma bord , en aunan gâng uppspelta och ineddelsamma , förlängande sitt samtal under växande munterhet till längt in pâ smâtimmarna . De kände hvarandra ut och in och hade dock alltid samma glädje af att râkas — det var som en ersättning för alla de falska eller innehâllstomma blickar och försäkringar , som de mottogo under arbetsveckans färdsel , detta samman - träffande med trofasta ögon och händer , som man ville trycka fast och länge . 
Det var ocksä tili dem , Otto nu vandrade af , och i kvällskylan tänkte han med välbehag pâ kaféets varma vrâ och välkomsthälsningarna , som väntade . Och där han gick , säg han sina tvâ trogna stallbröder för sig , som de plägade taga sig ut i sin stamkundsvrâ . Arvid Hjort hade slagit sig ned i soffhörnet med sin cigarrett i spetsig vinkel mot mungipan . Ottos fantasi urskilde hans langa , litet sneda öfverkropp , det fâgellika ansiktet med sina skarpa och trotsiga drag , det spotska leendet kring munnen och blicken , som sammandrogs tili ett spefullt kisande , när han replikerade . Hjort var en ung nervläkare , som nyss slagit sig ned i holm , men ännu hvarken förvärfvat namn eller
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.