Full text: (4,1)

LIFVETS FIENDER 
53 
Annie betraktade ännu en gâng helt förbluffad Ottos allvarliga ansikte och brast sä ut i ett klin - gande och smittsamt skratt . 
»Logerar du i alla fem vâningarna ? » och hon tillfogade muntert , »var du glad att du tycker att Hessler ser ut som en bandit . Ty skulle det inte en smula afväpna ert stora , sköna hat , som ni kallar det , om han säg riktigt sympatisk ut , som nâgon hjärtegod gammal onkel ? » 
»Ack , Annie , om vi künde se pâ människor som ni kvinnor , och inte alltid tvärt igenom de eviga Programmen och tidningsartiklarna . » Sä gingo de tysta uppför trapporna . — Pâ aftonen samma grâ flyttningsdag vandrade Otto ensam nedât Staden för att pâ ett kafé sam - manträffa med ett par vänner . Hans vänkrets , som varit ovanligt vid , hade pâ det sista âret mer och mer dragits ihop och förminskats . Hans förlofning hade först och främst upplöst alla dessa flyktiga förbindelser , som en man hâller vid lif utan egentlig entusiasm eller tillfredsställelse , blott i den oklara rädsla , som alltid genombäfvar den ensammes bröst , rädslan för att en vacker dag stâ isolerad , utan att ha nâgon att vänta en nick och ett godt ord af , när tomheten i ens kammare drifvit en ut pâ vandring genom kaféerna , pâ jakt efter ett säll - skap att döda tiden med . Af Ottos närmaste vänner hade mânga som flyttfâglar rymt hemifrân till gladare länder , andra hade satt foten under eget bord och gingo nu sâ upp i sin nya värdighet som hus - och familjefäder , att de knappast hade annat än beskrifningen pâ sin egen lycka att bjuda pâ , när
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.