I 
Otto 1 inhoff steg längsamt ned fràn Stockholms - Postens redaktion och stannade pâ trottoaren för att invänta spârvagnen . 
Det var en strâlande septembermiddag med den för denna mânad egendomliga klarhet i lüften , soni tillät ögat att följa gatornas perspektiv langt bort mot det ljusblâ fjärran . Solskenet började mista sommarens fasta , nästan materiella utseende ; lättare , tunnare flöt det längs husrader och gator med nâgot bristande och blidt i skimret , som ledde tanken pâ klangen af en älskad kvinnas afskedsord . Detta genomskinliga i atmosfären , detta Spröda i solljuset förlänade Staden ett luftigt behag , en stämning af snart förflyktigad men utsökt lifsglädje . Ocksâ människorna , som strömmade af och an , hade nâgot 1 ifslustigt och muntert öfver sig . Frân sommarnöjen vid sjö och skog , frân västkustens salta hafsbrisar och skogshöjdernas doft af terpentin forde de in i staden ett nyförvärfvadt kvantum hälsa , hvars glöd brann fram i pupillerna och i rodnaden pâ sol - brända kinder . 
Men Otto Imhoff säg blek och aftärd ut , som en arbetsslaf , hvilken heia sommaren trälat i en
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.