LIFVETS FIENDER
51
oni lifvets mânga trista och oundvikliga ting : om pannor , som fâras , och hâr , som grânar , om ord och smekningar , som skola förgätas och förgä , om än människan fyller dem med all sin varelses rike - dom . Och de undrade , hvarför dagarna skulle rinna bort som sand genom ens fingrar , hvarför hvart flyktigt och soligt »nu» sä fort skulle skymmas af ett grâtt »i morgon» , hvarför allt skulle Sondras och kärleken själf tili sist skilja ât sâ bittert . Men vemodet öfver deras stämmor var icke tungt , utan blidt och resigneradt , liknande en kyss växlad genom tarar . À , än skulle det dröja länge , innan alder - domen klappade pâ deras dörr , mânga , lânga âr med ömsesidig morgonhälsning och ömsesidigt >god natt» , innan blick förgäfves mäste leta efter blic
Sa tänkte de , och själfva lüften därinne i pa ken inbjöd till att gâ och klema med sin smärt Den var tung af blidt kvalm frân vât sand oc blad i förmultning , och dimman flöt mot kinder ljum som vattenângan frân ett bad . Det râdde därinne bland träden liksom en paus i höstens stora förödelseverk . Helt visst , allt det förfärliga skulle komma , regnet , som piskade , snö , is och den stora döden . Naturen skulle snart ligga där van - mäktig , en förstenad Niobe , som i stum förtviflan ser all sin stolthet dö för vinterns pilar . Men ännu fanns en illusion af lif , ännu buro grenarna löf med hektisk rodnad och bärnstensfärgad glans , ännu lyfte sig frân den vissnande växtligheten en doft stark som sötman af öfvermogen frukt .
»Kanske vi nu filosoferai nog öfver denna världens fäfänglighet och künde komma pâ gladare

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.