LIFVETS FIENDER 
47 
Sâ tedde sig dessa âr , sa rika pâ hopp och ungdom . Helt visst , dct var füllt upp af hân och motstând , men hvad künde det göra ? Ens dag skulle i alla fall snart randas . Det gamia var sa gammalt att dödsklockan snart mäste ljuda öfver dess sotsäng , och da var ens egen tid tronarfvingen , som blott väntade pâ det gamia utropet : konungen är död , lefve konungen ! för att stiga fram , sätta kronan pâ hjässan och i sin tur triumfera öfver belackarna . 
Ja , sä hade det varit . Otto drog en lang , djup suck , dar han i ensamheten satt och synade siiia minnen . Sa hade det varit , men hur var icke nu allt förändradt och fördärfvadt , och hur fòga hade verkligheten gifvit uppfyllelse ât hvad man drömt om och hoppats i dessa gângna dagar . Den konstens , tankens , känslans emancipation , som var den unga kretsens gemensamma förutsättning utan att nägot meningsutbyte därom behöfts , stod nu i hârdarc bann än kanske pâ en mansâlder , och den gamia kamratkretsen var själf splittrad och förintad . Manga hade dragit sig bort tili nâgon undangömd vrâ för att fâ odia sin kâl i fred , ut - tröttade pâ att under massans applâder bli smädade af hvar tanklös gycklare och ryckande pâ axlarna ât dessa ârs unga hopp och unga vrede . Andra stodo som Otto kvar i dagsstriderna , men ned - tryckta - af den sorgmodiga känslan att vara en handfull utposter , dömda att uppoffras . Med moda värnade man sitt lilla öde mot fiendernas mäktiga lock out . När man samlades , hade man blott bitterheten att göra sig skadeslös med , detta van -
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.