32 
LIFVETS FIENDER 
inom sig , strängt patriarkaliskt och hierarkiskt . Han hämtades frân denna arkadiska mönsterstat i smâtt för att — sâ uttryckte si g tidningen — »sâsom en modem Cincinnatus pâ forum möta radikalismens anstormande folktribuner» . 
Om Otto ägt nâgot af naturvetenskapsmannens opartiskhet eller blott en smula af världsbetrak - tarens ödmjukhet inför alla de olika former , i hvilka människolifvet kan kristallisera sin rikedom , skulle det hafva varit en njutning för hans tanke att söka sätta sig in i och lära sig förstä Hesslers egendomliga temperament . Hvilken klar insikt i denne mans väsen skulle han till exempel icke vunnit blott genom att studerà det sätt , pâ hvilket den nyförvärfvade bildningen afsatt sig hos denne novus homo , för hvilkens förfäder den bokliga kunskapen varit ett oupptäckt Amerika . Otto hade ofta satiriserat Hesslers vana att i hvarje aldrig sä kort artikel han skref inblanda sprâkets officiella ordenstecken , de stora plikternas ord : religion , patriotism , moral . Men för Hessler voro dessa ord helt säkert icke nâgra jetonger . Religionen . . . det var hans gamia mor , som med sin klanglösa , af âreu liksom utmärglade stämma laste i familje - bibeln med dess grofva träsnitt och dess klumpiga bokmärken med de gamia symbolerna för tro , hopp och kärlek . . . Det var landskyrkan i hans födelsebygd med dess frid och svalka inom de hvita murarna , det stilla draget öfver ansiktena pâ arbets - veckans trälar , julisolen , som föll in , och orgel - musiken , som högtidlig steg mot hvalfven . Pâ samma vis med Patriotismen . Patriotismen . . . det