LIFVETS FIENDER 
27 
till detta osynliga spöke , som förbittrade hela den unga generationens lif . Han bief till sist formligt själssjuk af allt detta — hur hade icke mötet med den obekante mannen i dag fyllt honom med en besinningslös ângest ! 
X Otto hade just hunnit tili denna punkt i sin tankegäng , dâ det knackade pâ dörren . »Det är Annie , » mumlade han , och hans ansikte ljusnade . 
»Stig in , fröken Hörlin , » ropade han skratt - sjukt . 
Och Annie sprang in , kastade sig 0111 hans hals , och lian kysste genom floret hennes friska läppar . 
»Jag satt just och tankte pâ dig , » började Otto . 
»Och när man tänker pâ trollen , stâ de i farstun , » svarade hon muntert , i det hon med en ätbörd , som var henne förtrogen , slätade sitt hâr , som blifvit tillrufsadt af hatten . Sa stannade hon ett ögonblick framför honom och betraktade honom med denna klara blick ur de bruna ögonen , som pâ en minut ställde diagnosen öfver hans stämning . 
»Är stackarn sä trött och nedslagen i dag , » sade hon och strök hans kind . 
»Nej , barn , » och han sökte le . Men hans leende var konstladt . 
II . 
»Sa ter sig det moderna samhället som en jätte - byggnad , hvilken vacklar frân grundval tili takkrön vid de första känningarna af ett jordskalf . Det har