24 
LI F VET S F " I ENDER 
gatorna en ton af karneval med sina mängfärgade dräkter . Framför hvarje kyrkport skymtar en lefvandc vârsâdd , läsflickorna med det ungdomliga allvaret öfver dragen och händerna troskyldigt knäppta kring psalmbokspärmarna . Pianotonerna frân ett öppnadt fönster och doften frân en blomster - butik dröja länge kvar i den Ijumma lüften med minnen om ung glöd och löften om lidelse och lycka . Men i en portgâng sitter vàren själf och säljer liljekonvaljer . Det iir en spenslig flicka pâ gränsen mellan barn och kvinna med darrande , blekröd mun och skygga , svarta ögon . Hennes buketter föra in i Staden heia skogens vârliga för - trollning , doften af käle , som löser sig och mark som gror , af daggvätta blads fuktighet och tjärnens bruna svalka , af drömmerier , blida och melanko - liska som gransus . 
Denna första vârdag fingo ocksâ Otto och Annie en okuflig längtan att komma ut frân Stadens hank och stör , frân dämm och vagnsrassel . De vandrade in i LilljansskogeH , lämnande bakom sig de solstekta Östermalmsgatorna , som sâgo helt sommarlika ut med sina led af hvita markiser . Närmast Staden var skogen nertrampad och för - därfvad , och folkinötenas buller och öfverord hängde kvar och orenade lüften . Men längre in funnos djupa , orörda dungar , dar skogsensamheten slog ogrumlad emot dem . Björken stod ännu olöfvad med en rödbrun ton öfver s'tt kvistverk . Fjolärets torra löf och tallkottar , som ekorren bitit sönder i oräkneliga fjäll , lägo spridda som tobaksflarn öfver trädrötterna . Men sälgen hade redan fâtt sina