20 
LIFVETS FIENDER 
tioner , hennes ansikte med tusen växlande minspel , Annie leende át hans paradoxer eller i stillhet lyss - nande tili hans stämnings allvar , Annie slutligen , som hon sag ut , dà allt var klart och hon blott väntade hans bindande ord , med ett glitter öfver heia sin varelse , en klang af segerviss och skälf - vande lycka i rösten , som fyllde honom med svind - lande glädje . 
Sä kom förlofningen och den hosten , dà Otto för första gângen tyckte sig lefva , icke blott som en tänkande maskin , hvars egentliga förnöjelse var den lilla puerila stoltheten öfver att dagsverket gick väl och alla tankemekanismens kuggar skötte sin sak behändigt , men med hvarje darrande nerv i sin organism , som en klaviatyr , frail hvilken lifvets hela oändlighet af toner genljöd . Företeel - serna voro icke längre skemata , människorna icke längre rubriker . Det var en rikedom , en mâng - fald af nyanser i tillvaron , som han aldrig förut haft nâgon föreställning om . Det vaknade i hans inre en för honom oanad förmäga att förstä allt det tallösa och myllrande , som bildar ett människolif . Inga döda punkter funnos kvar inom hans känslovärld . Allt skälfde , allt vibrerade , och dessa tusen intryck och idéer , som dygnet om strömmade genom hans själ , de glömdes icke bort som oväsentligheter , skrattades icke bort i lättsinne och stelnade icke heller tili agg . Nej , hvarje känslo - gâng och hvarje infall gömdes , synades , ompräglades med kärlekens stämpel och spanns in i den fina och dock evighetsstarka trâd , som förenade tvâ människoöden . Men denna känslans mottaglighet
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.