LIFVETS FIENDER 
19 
Annie betraktade honom ett ögonblick med ett konstladt allvar öfver sina sammetsbruna ögon . 
»Författar menar jag . . . Jag skulle i sâ fall känna mig djupt olycklig öfver att icke känna tili det . » 
»Det behöfver ni verkligen inte . . . Jag fattar aldrig annat an i mina kontorsböcker . » 
Hon afgaf denna förklaring med ett sä allvarligt eftertryck , att det lät dem bada falla i skratt , ett högt , hjärtligt skratt , som med ens gjorde dem för - troliga . Och heia kvällen sutto de samman , fort - siittande ett langt , godmodigt gnabb . 
Sa hade det varit den första gangen , Otto Imhoff sag och samtalade med sin älskade i dok - torinnan X : s högvittra salong , medan konversationeil rundt ikring gick lärorik och solid om filosofi , sociologi och estetik , och Trissotin högljudt fortsatte sin aldrig riktigt afslutade ordväxling med Vadius . 
Efter detta första möte vidtog den eviga rien , historien om eggad egenkärlek och om tycke , som gror pâ djupet , om ord , hvilka vägas pâ guld - vikt , granskas och upprepas under lânga , ângestfulla timmar , om skratt utan mening och târar öfver hufvudgärden , om miner och blickar , dechiffrerade af hjärtat i en smärtsam och ljuf blandning af misströstan och förhoppning , heia det sus af stridiga toner , ur hvilket kärleken en dag stiger despotisk och motsägelselös med doft och drömmar , sä man vili dö därunder , som under den hvita häggblommen , när den en majkväll döfvande faller öfver ens ögon - lock . Och frân denna de ömsesidiga landvinningar - nas tid sag Otto Annie för sig i tusen olika situa -
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.