18 
LT F VETS FIENDER 
annan , och Trissotin och Vadius begynte sin i litterära cirklar aldrig riktigt afslutade ordväxling . . . Men denna ljusa aprilkväll kände Otto sig helt uppspelt till mods . Efter att eil stund hafva presterat sig som bokkännare och bildad , fick han sâlunda en längtan att skämta och prata tok , och han säg sig ikring efter en medbrottsling . Sä fick han se en ung dam , som satt ensam i en vrâ och ej säg lycklig ut , fastän värdinnan gifvit henne ett album med berömda män att titta i . Hon säg ut som en familjeflicka utan hemliga synder med bläck och penna , eller om hon verkligen hade blâ strumpor pâ sig , visade hon dem âtminstone icke i sällskap . Otto betraktade med välbehag iles lilla käcka hufvud och hennes sirliga figur . Hon hade kortklippt , kastanjebrunt hâr , som smâ - krusigt foli ned öfver pannan , ett par bruna ögon med sammetsmjuk pupill , munnen var liten och leende med smâ otâliga och lekfulla veck . Gestalten var under medellängd , fyllig men välproportionerad , med en smeksam gratie öfver alla lemmar . Han lät genast presentera sig . 
»Var ryktbare politiske skriftställare , herr Im - hoff , fröken Annie Hörlin ! » 
Otto gjorde en grimas vid ordet »ryktbar» — det blef man i en handvändning i doktorinnan X : s salong — och satte sig sä resolut pâ puffen bred - vid sin nya bekanskap . Det växlades först ett par likgiltiga repliker . Sâ frâgade Otto plötsligen : 
»Ni skrifver sâlunda ingenting ? » 
»Hvad menar ni ? »
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.