LIFVETS FIENDER
149
allt hvad han tänkt och skrifvit under den langa arbetsdagen , all sin tro , sin skuldkänsla och sitt tvifvel . Det hade känts förunderligt ljuft att fâ hänskjuta domen öfver sig själf tili den barnsliga rättfärdighet , som log emot honom ur hennes fina ansikte , där det stilla och lyssnande läg pä den hvita hufvudgärden , medan skenet frân nattlampan darrade öfver den bleka hyn som skimret af cn osynlig gloria . . .
Denna bild dröjde länge för minnet och upp - fyllde heia lians varelse med ett vemod , som steg frân bitterhet tili förkrosselse . Hvad det var länge sedan allt detta , hvad det var glömdt och dödt ! Lik en försumlig landtman , som lâter det yppersta af sina äkerfält ligga i träde och förbytas tili en ödemark , hade ocksâ han lâtit allt det ômtâliga och finkänsliga inom sig ligga utan ans . Nu var det alltsammans förtorkadt och vissnadt . Det var , som lifvet blott haft bruk för det vâldsamma och brutala inom honom — och han hade blifvit sâdan lifvet ville hafva honom . Denna hans naturs hänsynslösa kraft , som alla prisade , hade rusât honom själf , liksom ett vapen rusar den arm , som för det . Sä hade han lângsamt blifvit sin egen styrkas offer , partikämpen , som aldrig rastade i sin hatfulla kamp , straffdomaren , alltid redo att bryta stafven öfver sina vederdelomän , den starke mannen , som ingen rättighet hade att vara svag . Och nu fanns ingen ätervändo . Af honom skulle alltjämt fordras starkare ord och häftigare för - dömelser . Aldrig ett tvifvel eller ett medgifvande , aldrig en stilla tinime af själfförebräelse och öd -

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.