148 
LIFVETS FIENDER 
snart skulle förena dem bada i en gemensam toin - het . Hata en som skulle dö ! Människorna funno dà icke sitt mâtt râgadt . Den dryck , naturen redan förgiftat med sina tusen smärtor , som lifvet för hvar dag som gick försatte med sina sorgers etter , mäste de dà än ytterligare förbittra med sitt hat . Frân alla världens hörn ljödo oräkneliga sârades och förtrampades rop pâ ambulans , och ändock fanns det människor , hvilkas heia lifsarbete gick ut pâ att lägga hatets och fiendskapens steiiar pâ den nog tunga börda af bekymmer , som en varelse hade att bära . 
Här ryckte Hessler tili ât sina egna tankar och blef plötsligt mycket blek . Var det domen öfver hans eget lif , som ofrivilligt uttalades i lians iure ? Han ville komma ifrân denna upprifvande fraga , men han künde icke , ty han kände ett djupt öga orörligt fäst pâ sig , och inför den smärt - samma strängheten i dess blick föll hvarje undan - flykt tili marken . . . À , han kände henne väl , själf - rannsakningens genius med det mörka , orubbliga ögat . 1 haus ungdom hade hon ofta beträdt hans tröskel , men nu hade de själfanklagelsens och od - mjukhetens strängar , som förr tonat inom honom , för länge sedan förstummats . I bitter saknad började han tänka pâ den tid , dà han efter hvart lyktadt dagsverke erfor ett oändligt behof att granska och döma sig själf . Sent pâ aftonen , när öfver allting hvilade denna nattens stillhet , som later oss dubbelt förnimma vâr inre oro , brukade han gâ in i sin unga hustrus sofrum , falla pâ knä vid hennes bädd och i en ström af lidelsefulla ord bikta för henne
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.