T . ï F VETS FIENDER
15
det enda . Han grubblade häröfver under sin samina mâltid . Missmodet följde honom hack i häl som en trist kamrat ännu da han pâ eftermiddagen vandrade upp för de tre trapporna tili sitt rum pâ Sturegatan .
Däruppe hos sig brukade Otto eljes alltid fâ sitt humör igen . Själfva rummet var sä ljust och gladt med sin vida utsikt öfver Humlegârdens gräsplaner och lummiga löfhvalf , villastadens ljusa kvarter och längst bort Lilljansskogen , som om - gärdade staden med sin ringmur af dunkel grönska . Men mest bidrogo rummets minnen att bringa Otto i jämnmod . Det fanns knappast en vrâ därinne , vid hvilken icke nâgon ljus och klingande häg - komst lefde kvar , minnen frân alla gângna âr , sedan Otto först ankommit till Stockholm för att blifva litteratör . Det var minnen frân de unga dagarna med deras vingstarka entusiasm och ostäckta för - hoppningar , deras arbetslust , rusande som ett ädelt vin , minnen af genomkämpade bildningsprocesser och striden för en lifsâskâdning , som brottade sig till klarhet , af länga arbetsnätter , dà boken man läste fick en mer fantastisk glans och ens tanke en stoltare flykt under smâtimmarnas ljudlösa tystnad , intellektuella ansträngningars frigörande rikedom .
Men sedan Ottos förlofning förra hosten hade rummet fâtt en hei ny skala minnen af ännu inner - ligare och intimare art . Ty allt sedan den dag , hans fästmö först stod in effigie pâ hans skrif - bord , riktande tili honom sin välkomsthälsning , sä fort han lade frân sig hatten , och lät hans arbete glida raskare undan genom sin blick af ömt och

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.