14 
LIFVETS FIENDER 
höll mannen om en spatserkäpp med ett grepp sä fast , som han hâllit i ett vapen . 
Otto tillslöt âter ögonen för a it slippa se sin vis à vis . Men hans fantasi arbetade feberaktigt . 
' Hvem var mannen där midt emot , som betraktade honom med ett sâdant uttryck af hat , och hvilken roll skulle denne obekante spela i hans lif ? Sa fràgade Otto sig själf , ty han erfor den pinsanima förnimmelsen af att han än en gâng skulle stöta samman med denne främling . . . Det künde vara en snöig decembernatt , dà Otto vandrade ensam öfver en skum och folktom gata . Steg skulle närma sig bakom honom , nalkas och nalkas . Förgäfves ilade han , sprang ; just där gatan var mest mörk och öde blef han upphunnen af den högreste främ - lingen , som höll om sin käpp som om ett vapen . . . Eller det künde vara i en svart trappa . Han trervade sig frani steg för Steg , för att just i vinkeln vid trappafsatsen komma ansikte mot ansikte med mannen med den svarta elden i sin hätska blick . . . Min Gud , sâdana fantasterier ! Otto fick lust ati stiga ur vagnen för att komma in i en annan tanke - gâng , men han kände sin vilja totalt förlamad under den andres inkvisitoriska blick . Sä satt han dar som fastnaglad vid bänken med ett växande tryck öfver bröstet och en växande rädsla i blodet . 
Ändtligen stannade spárvagnen vid Humle - gârden . Den okände gick ut , samtalande med sin granne , och ater tyckte Otto sig uppfatta sitt eget namn . Strax därefter steg ocksâ Otto ut , lättad öfve * att vara ensam , men fortfarande plâgad af en kväljande visshet att detta möte icke skulle blifva
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.