Full text: (4,1)

LIFVETS FI EN DER 
121 
sâ Otto och Annie leende för att ropa in och med sitt nya hem förbinda nâgot föremäl ur denna stora hvirfvel . 
Eller ocksa gingo de efter annonser i enskilda vâningar , där döden gâtt fram och kvarlämnat nâgot af doften frân sina hvita liljor , eller nöden kräft offer pâ offer , tills den helt och hâllet splittrat det , som var ramen till ett hem . In i mânga störda hem gingo de som nyfikna spekulanter , mötande dessa familjesorger öfver död och sköfling med frânvarande och likgiltiga blickar . Vid bohag , rika pâ gamia minnen , fäste de nya planer , och pâ klaviatyrer , som under âratal haft vanda toner för andras sorg och glädje , slogo de an melodier om nytt hopp och ny lycka . Sâ drar kärleken till bo , själfvisk och sublim , byggande oförskräckt sitt hus af spillror frân död , förtviflan och undergâng . 
Andra dagar voro de âter uppe i sin vâning och ordnade . De bâda rummen lâgo tre trappor upp vid en bred gata , och i dessa majdagar foil soleil in med hela sin vârliga glans , och solfläckarna satte Spektrums grannaste färger pâ de ljusa tape - terna . En djup stämning af rörelse och lycka betog Otto och Annie , blott de trädde öfver tröskeln . Hvad det var 1 just och stilla därinne , och hvad det kändes förunderligt att där frân alla hâll möta löften om ett ogrumladt samlifs heia ljufva genien - skap af skratt och târar , arbete och livila . De bildade en liei liten värld för sig , dessa tvenne rum , en värld , icke förvirrad och förgrämd som den stora , men enkel , vänlig och trygg , och dock trots all sin begränsning rik pâ allt , som lifvet har stört och
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.