Full text: (4,1)

LI F VETS FIENDER 
117 
som en dröm , pâ hvilkens verklighet hon nästan hade svârt att tro , och med glad tillförsikt gick hon framtiden tili mötes . 
Tanken pâ att hon snart skulle fâ helt förena sig med den man hon älskade fyllde dessutom hennes bröst med en sâ stormande lifsglädje , att ingen oro och inga bekymmer höllo stând mot allt jubel och all sâng inom henne . Klingande lâgo drömmarna om att blifva maka och mor och tonade i hennes blod , och under deras värma slog hennes väsen ut i blomning . Det kom rent af en ny karaktär öfver hennes yttre . Ögats spelande och skälmska glitter blef tili en vanti , lifserfaren glöd , det spotska leendet kring munnen füllt af med - vetenhet och ömhet , och den flickaktiga gratien öfver hennes lemmar efterträddes af en djupare och mäktigare kvinnlighet , som gjorde hvarje hennes ätbörd rik pâ bredd och skönhet . Lifvet strâlade för henne som solgatan pâ en blâ hafsyta , och hon kände sig sä öfversvallande sund och stark , att det föreföll henne omöjligt att den man , som skulle delà hennes dygn , künde täras bort af in - billningar och fantasier . À , hon skulle kämpa med mörkret själft om denne drömmare , som hon älskade lidelsefullt och moderligt pâ en gâng , kämpa tills hvarje hugskott af ängslan lämnaae lians sinne . Hon skulle kyssa honom sund med sin röda mun , pressa honom frisk mot sitt varma hjärta och jaga hvar Sauistanke bort ur hans hjässa med sitt ungdomliga skratt . . . Men när Otto motte henne , där nu hon pâ detta vis form - ligt glänste i vârsolen af öfvermodig lycka , kände
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.