LIFVETS FIENDER 
115 
drifvas upp och ned pâ majstämningens växlande ebb och flod af förhoppningar och melankoli . 
Sä tedde sig vid denna tidpunkt själfva ytan af Ottos sinnesstämning , men under dessa lätta krusningar gick pâ djupet en tung dödsjö efter alla de gângna mânadernas stormar . En gammal vana , ett minile , som plötsligt dök upp , ett ord , hördt i förbigäende , en ätbörd af en obekant , det allra minsta var tillräckligt för att blifva idéassociationen , hvilken som en dunkel brygga âter ledde Ottos själ ned i den värld af ängslan , dar den sä länge dvalts . Det blef andlöst tyst ikring honom . Det svartnade för hans ögon . Stönande som under all världens smärta , hörde han plötsligt stiga ur djupet bruset af dödens flod , den lângsamt rin - nande , isklara Acheron . Tungt slogo dess vâgor mot hvarandra med brustna afskedsord och tankar darrande som fâgelvingar , med händer slitna frân hvarandra och slitna frân det sista ângestfulla greppet om allt , som var lifvets lycka , med sorl af saknad aldrig stillad , af kyssar , som inga läppar möta , och famntag , som ingen famn nâ . Och när denna rekviemsklang trängde tili hans öra , dà künde han kasta sig handlöst pâ golfvet och snyfta utan hejd inför det förfärliga , som förestod . Det var icke längre värdöden med sin milda ro , kring hvilken majtankarna lekte , det var den verkliga döden , vinterdöden med all dess ofattliga ve , inför hvilket hvarje lefvande blodsdroppe spjärnar till - baka , som näfverbiten , hvilken ända tili dess den förkolnat vrider sig under lâgan , som förtär . 
Men när Otto efter dessa genomkämpade ögon -
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.