114 
LIFVETS FIENDER 
härinne om möjligheten af egen lycka och den tid , dà han aldrig skulle behöfva sakna den atmosfär af trofasthet och sommano , som en kvinna kan gjuta kring den man hon älskar . Och han tankte pâ att redan om en manad skulle han hemföra Annie som sin brud — sâ snart hade de nu beslutat att gifta sig . Men var det verkligen möjligt ? Skulle hans ensamhetstid sâ snart kunna taga slut ? Dâ skulle han i och med detsamma vara frälst — sä tankte han — frälst frân alla de tankar , som dessa gângna mânader likt irbloss lockat honom bort frân det sunda lifvets allfarväg . Frälst ? Ja , ty hur skulle icke Annie skydda honom med biotta kraften af sin närvaro mot hvarje anfall af ângest och förtviflan . Till och med när hon slumrade skulle hennes sömns jämna andetag hägna honom som en förbön , bräddad af kärlekens beskydd . 
I dessa drömmar fann honom den första tidiga vâren i detta flicknäste , som lifvade upp det gamia huset bakom det bruna planket som ett svalbo , füllt af fâgelkvitter . Genom sitt fönster säg Otto , hur majdagen pâ en gâng lät de första gröna skotten spricka ut pâ grenarna och totalt sopade bort och förintade alla fjolârets vissna löf , som under den nu smältande snön tillbragt en läng vinter - slummer . Och konvalescent som han var , symboli - seraae han sitt lif ömsom med det nya , som knop - pades , och ömsom med det kraftlösa , som lefvat ut och mäste dö . Sol , sâng och en yppighet af livit vârblom eller den drömlösa hvilan under den gröna grafkullen , mellan dessa bâda poler rörde sig hans tanke . Viljelös och värtrött lät den sig