LIFVETS FIENDER 
113 
var ett urmodigt trädgardshus med gröna fönster - luckor , gömdt bakom ett brunt plank , inbäddadt bland alicer med alderdomströtta träd . Själfva rummet , som han bebodde , var ett täckt flick - näste . Det tillhörde värdinnans nittonáriga dotter , och af en ren slump hade Otto fâtt hyra det pâ en mânad under dennas bortovaro . Alla hennes smâsaker funnos ännu kvar därinne och bundo en krets af vârliga och älskvärda föreställningar om den okända unga flickan själf . Kammaren var ungdomlig och sommarglad med möbler i gammaldags hvit herrgârdsstil och gardiner af brokig kretonn med fladdrande fjärilar och granna blomsterbuketter . En smal , hvit hand hade helt säkert placerat stolarna just sä förtroligt som de stodo i grupper för intima förtroenden och öppenhjärtigt samsprâk , prydt väggen med sin festong af fotografier och blomsterkort med minnen af ung vänskap och erinringar om betydelsefulla data , och under midsommarveckans skrattsjuka tystnad afplockat de strân och dallergräs , som stucko upp ur vaserna . Myrten i fönstret hade kvar nâgot af ägarinnans ömmaste skymningsdröm , kudden i soffhörnet en âterstod af doften frân nes hâr , och öfver flickbyrân med sin spegel hängde tyllen fin och lätt som eil brudslöja . 
Ottos sjuka nerver insöpo med välbehag denna rummets stämning af ung och drömmande kvinn - lighet — den smekte lians sönderslitna tankar som en visa med en mors ömhet i den halftförglömda refrängen . Trânsjukt som ett barn drömde han 
8 . — Lev eri in , Li f vet s Hender .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.