112 
LIFVETS FIENDER 
VIII . 
Det var med en matt men välbehaglig känsla af konvalescens , som Otto nu mer efter sin flytt - ning frân Humlegârden brukade slà upp ögonen om morgnarna . Han pinades icke längre af dessa uppvaknanden , hvilka i den gamia bostaden plägade lykta hans nätter med en kris af rädsla . Ürngottet läg icke längre fastklibbadt mot hans kind som en flik af en svepduk , och tacket tryckte icke mer som järnvikter hans lemmar . Ännu voro dock hans nätter fulla af hemska drömmar : fall nedför afgrunder utan hotten eller förtviflade flyktförsök genom pass , där fienden lurade i hälvägen , och stegen ekade i dunklet . Fortfarande var han i drömmen uslingen , som pâ blödande fötter sprang gata upp och gata ned för att rädda sig undan Hessler , eller brotts - lingen , som med alla Europas detektiver efter sig kastade sig frân det ena snälltäget tili det andra , hetsad som ett värnlöst villebrâd af heia koppel utaf hundar . 
Sä härskade ännu ângesten öfver hans nätter , men när morgonen kom , lyfte sig skräckbilderna frân hans läger och flydde med bleknande turer för dagsljuset . • Hesslers jättegestalt , som hvarje ögonblick hallucinerat för hononi i hans bostad vid Humlegârden , hade ingen skum vrâ att manas frani ur i den glädtiga kammare , dit han nu tagit sin tillflykt . 
Huset , dit Otto flyttat , lag högt upp pâ Norr - tullsgatan , pä gränsen mellan stad och land . Det
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.