LI F VETS FIENDER 
13 
ställningar följdes af en tomhet sa gränslös , att den förfärade honom själf . 
Pâ sâdant vis brukade Ottos arbetsdag gemen - ligen förflyta däruppe pâ tidningsbyrân . Sa hade den ocksâ gâtt denna septemberdag , dà han i spâr - vagnen for hem till Östermalm . Han kände sig soin en utkramad svamp , där han satt i sitt hörn . Han slöt ögonen , människor kommo och gingo i vaguen , utan att han urskilde det . I en sâdan dvala satt han , ända tili dess en okänd stämma , som plötsligt hviskade hans namn , kom honom att spritta tili . Hvad var det ? Han erfor en plâgsam känsla af att nâgon fixerade honom och pâ samma gâng kände han en stickande smärta i bröstet . Han bief ängslig utan att veta hvarför , svettdropparna pressades fram ur porerna . Sa lyfte han skyggt ögonen för att se efter , hvem det var som betraktade honom , och varseblef midt emot sig tvenne obekanta herrar , af hvilka den ene synbarligen mätte honom frân topp tili tâ . Det var en man öfver medellängd , imponerande genom sin väldiga och axelbreda gestalt . Hufvudet var , ocksâ det , ovanligt stört , äfven i portion till den högresta figuren , fränstötande med sina tinningar , som sköto fram som kulor öfver ögonen , och det massiva underansiktet med sina grofva käkar . Det fanns intet blidt , ömt eller leende i detta vâldsamma anlete , som bristen pâ skägg — han hade blott en gles mustasch öfver den hop - pressade munnen — förlänade en ökad karaktär af hârdt och dystert allvar . Men niest pinades Otto af hans ögon — de riktade sig emot honom med nâgot hemskt och hotfullt i blicken . Högra handen
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.