LIFVETS FIENDER
111
blod och undergâng , och att den Otto Imhoff , som gick därute pâ gatan och inbillade sig vara fri , blott var en fantasibild af det bleka , utpinade jaget däruppe . . . Men smâningom växte befrielsekänslan sig medveten i hans inre . Det kändes som en oändlig lättnad ; och han säg sig ikring som pâ en ny värld med en ny blick , med denna giada rörelse , som konvalescenten känner första gângen han mer ut frân sjukhuset .
Med aprils vanliga nyckfullhet hade vädret totalt skiftat sedan gârdagen . Nu var det en strâlande snösmältningsdag med ljus himmel och drifvande töbläst . Husen stodo med breda strimmor i solen , och väggarna tycktes hafva förlorat nâgot af sin tyngd i det tunna vârljuset . Det stod ett regn af skimrande stänk kring knutarna , och ur tak - rännornas mynningar plaskade glimmande droppar . Dagsmejan förminskade snölagren sä drifvorna blefvo svartädrade och porösa och marken tittade fram , brun och vât . Kring de kala träden gen - ljödo sparfvarnas staccaterade vârrop , och genom lüften drog som en doft af de första violernas frost - bitna kalkar .
Otto genomströmmades af lifslust och hopp . För första gângen pâ oöfverskädligt länge fick han tro pâ att hans öde dock ännu künde vändas tili sol och allt det fasansfulla och mörka försvinna som hugskott , glömda ögonblicket sedan de födts .
Han fattades af en ödmjuk vördnad inför detta lif , som är sä outtömligt om icke pâ verklig läke - kraft , sâ dock pâ drömmar och illusion .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.