LIFVETS FIENDER
109
och tankar i hennes hufvud . Medan târarna ström - made ned för hennes kinder , vaggade hon af och an med kroppen , och hennes skugga rörde sig i grotesk förstoring pä väggen bakom henne . Men smâningom âterkommo dock det hopp och den handlingskraft , som bildade djupet af hennes väsen . Det kom reda öfver hennes tankars hoptrasslade härfva . Smärtan vek tillbaka för hennes klara för - stând , och med ens belyste ett beslut det virrvarr af planer , som korsade hennes hjärna .
Redan i afton skulle hon gâ och rädföra sig med Wilhelm Sivers , ty nu begrep hon med ens , att Otto genast mäste i ro , bort frân Hesslers när - het , att den eviga oro , som dessa mânader förtärt honom , var en själssjukdom , som slagit rot inom ho no m och hotade att döda all hans besinning .
Hon gick nâgra slag i rummet af och an . Sa kastade hon i febril hast pa sig sina ytterplagg och erfor en egendomlig bedöfning i att handla . Pá en minut var hon färdig och stod där höljd i sin pälskrage . Hon säg ut som en annan människa än för en halftimme sedan . Allt det smätäcka och flickaktigt koketta i hennes anletsdrag var borta , och där ansiktet blekt , med ett drag af tyglad smärta kring de hoppressade läpparna , skymtade mellan pälsmössan och boan hade det fâtt nägot af en antik statys stränghet .
Hon gick med en nervös gâng ned pâ gatan . Snön föll öfver henne och tackte hennes spâr . . .
Vid middagstiden dagen därpä kommo Wilhelm Sivers och Otto Imhoff samman nedför trapporna i det hus , där Imhoff och Hessler bodde .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.