108
LI F VETS FI ENDER
Hon följde honom ut i tamburen och med konstlad lekfullhet stack hon brefvet i hans ulster . Men i samma ögonblick drog hon âter upp handen och tog fram revolvern .
»Jesus ! » utropade hon , »hvad vili detta säga . . . Hvad i guds namn skall du göra med den liär ? »
Hon gick rakt emot honom , tvang honom att se sig in i ögonen , och där de stodo i den half - skumma entréen , bristfälligt upplyst af en darrande gaslâga , stirrade de stelt , nästan hotfullt pâ hvar - andra .
»Gif hit den , » sade sä Otto , först lägt , doft , men sedan halfskrikande i plötslig upphetsning . »Gif hit den . Jag mäste ha den . Har du dà inte märkt att Hessler förföljer mig , vili anfalla mig ? Eller vili du att jag skall lâta honom sia ner mig som en hund ? »
Annie vacklade mot väggen . Det svindlade för hennes ögon och hon pressade handen hârdt mot hjärtat . Sâ förmadde hon behärska sig .
»Se här . . . Du vet att du bär ansvaret för bâdas vâr lycka . »
Hon räckte honom vapnet med eil afmätt ât - börd . Rösten hade en dödsstunds högtidlighet .
»Förlät , förlät ! » var allt hvad han künde svara . Han tryckte henne konvulsiviskt till sitt bröst , kysste hennes panna , hennes ögonlock och sprang sin väg utan • förklaring , löften eller afskedsord .
När Annie bief ensam , föll hon i häftig grât , kraftlös och förlamad , som man blir ansikte mot ansikte med en olycka , som man ej har makt att afstyra . Det rörde sig en förvirrad massa bilder

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.