Full text: Lifvets fiender (4,1)

104 
LIFVETS FIENDER 
sorlade , med hvilka han en gang glammat och skämtat , men hvilka nu nämnde hans namn med förskräckelse och kall nyfikenhet . . . Sä mynnade allt ut i de hundra olika sorter af mörker , som man varsnar i halfvakna decembernätter ; det är mörkret , som ser pâ en sorgbundet och tungt som en förtviflad moders öga , det är mörkret , hotfullt som den svarta hösthimmelen , när den spänner sig öfver oceanen , det är mörkret , som pâ samma gang är tyngd och äugest , tryckande som lager af svart muH . Och detta mörker tycktes evigt , ljusnande tili dagar och tätnande tili nätter inom samma kala , orörliga väggar . 
Sä spratt Otto tili , betraktade kommis'en , inen denne stod i samma position med samma leende pâ läppen . Han betalade och gick . 
Men när han väl kom ut pâ gatan , kände han sig med ens märkligt lugnare tili sinnes . Det ut - strâlade en egendomlig säkerhet frân den lilla tinge - sten han bar i fickan . Blott han vidrörde den , erfor han en känsla af kraft , som han ej förnummit pä lânga veckor , en trotsig lust att söka bekämpa sitt öde . »Min lilla revolver , » muinlade han för sig själf med en smeksam ton , »min lilla revolver , » och vapnet verkade upplifvande pâ hela hans organism som alkohol eller en morfininsprutning . Med ens före - föll hela den hotande katastrofen uppskjuten . Han bief lättare till sinnes med det begär att skämta och att sorglöst njuta ögonblicket , som alla de erfarit , hvilka med klar panna stâtt inför farans och af - görandets stund . 
I stället för att gâ hem beslöt han att öfver -
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.