8 
UNGDOMSNOVELLER 
i ansiktet , det runda , finniga , rödfnassliga aiisiktet , sâ att han mäste sluta ögonlocken och skygga sig med handen . Men icke ett ögonblick upphör han att tralla , om icke för att nâgon gâng uttrycka sin belâtenhet ännu tydligare med en vissling , som han lärt sig i sina unga dagar i nágon Stockholmsgränd längt bort pâ Söder , dit han nu icke en gâng skulle vilja skicka sin betjänt , af en nattrucklare till mälaregesäll , som han nu icke skulle vilja taga i handen , nej , icke en gâng för hederslegionen , ehuru han gjort alla ansträngningar i världen för att skaffa sig den . 
La , la , la — det var sä oändligt skönt att vakna i det ljusa tornrummet och veta , att Medelhafvet lâg utanför blâtt och glittrande , â , hvad det var obeskrifligt , in neriigt förnöjligt att kunna fâ sträcka sig sä dar tränmatt , sä dar halfsofvande pâ de tnjuka kuddarne , att fâ fingra lättjefullt pâ det broderade sidentäcket och med halfslutna ögon se pâ rummets mattor , speglar och bohag , hur allt var fint och elegant . Det var icke en morgon , som han icke drog en suck af lättnad och belâtenhet öfver att han icke lâg i en skranglig fâllbânk pâ nâgot , som kallades en madrass , men som var Gud vete hvad , i ett rum , dâr fukten dröp utefter smutsiga tapeter och morgonsolen aldrig letade sig in — och det finns mânga sâdana kyffen i Stockholm . Det var icke en morgon , som han icke smâgnolade af belâtenhet öfver att han icke längre skulle upp till feberaktigt , hasardlikt arbete med hacka och spade , men att det mirakulösa var gjordt , den vises sten funnen , att den gamie försupne ölut -