PA JULAFTON 
47 
snarkande hördes , och dà och dà ett dämpadt sorl frán ett sidorum , där nâgon individ tycktes i färd att klä pâ sig , eljes icke ett buller , icke ett knyst . 
Ändtligen bröt kvinnan den tryckande still - heten , och med en ton , som antydde retligheten öfver att behöfva lämna den däsiga sängvärmen , sade hon : 
»Tänker du i dag gâ till stallet , Larson ? » 
»Ja visst . » 
»Pä själfva julafton ! » 
»Julafton ! Ja det lär just den där herrn bry sig om för en vitten . Julafton ! Nee bevars , han ska nog stryka bland en hela da'n med sin , sin fästmö , som han kallar henne . » 
»Fästmö ? Har ryttmästaren nu en fästmö igen ? » fortsatte hon blott för att uppehâlla tideii . »Du berättade ju nyligen , att han slagit upp . » 
»Det här är en annan , kära du , det hör la med tili rörelsen , att han ska ha en fästmö , kan jag tro . » 
»Jasä , det är pâ det viset ! » 
En ny tystnad uppstod . Betänksamt , sakteliga knappte han knapparne i sin livrérock den ena efter den andra , sâ var den sista igenknäppt ; hon märkte det och började ânyo : 
»Ä' du färdig nu , Larson ? » 
»Det ser du väl ! » 
»Jaja , lofva mig dà att komma tidigt hem i eftermiddag — det är ju julafton . » 
»Det lofvar jag . » 
Àter en paus . Hon säg pä honom , men han stirrade pä golfvet och tycktes icke märka hennes otâliga ögonkast . Hon blef harmsen ; förgäfves