Full text: Ungdomsnoveller (3)

41Ü 
ungdomsno vellen . 
gamie Lindman föra en strâke , det skulle han visa . 
Och han skyndade ut i salen , violinen lâg pâ ett bord . Och han sâg pâ den som pâ en kär kamrat , med nâgot af en kvinnas ömhet i blicken . Men just som han grep fiolen om halsen för att lyfta den , blef han plötsligt blossande röd . Hans hjärta bultade hörbart och det for genom honom som en aningsblixt : nu är det afgörande ögonblicket met , detta är det sista profvet , det sista ! 
Han stämde , drog nâgra drag med den ele - ganta sträkföring , som han var sâ stolt öfver , kände pulsen slâ som i feber och huden hetta och bränna . Sâ kastade han síg hals öfver huf - vud in i stycket . Det lät förvirradt . Ackorden tofvade hop sig som garn i en härfva , sväfvande och osäkra kommo melodierna , och flageolett - tonerna ljödo hesa , osammanhängande som en drucken mans tal . Det hela bief en ömklig parodi pâ allt , som sjöng sâ vackert inom honom . 
De hade rätt , de andra — han suckade tungt och stönade — de hade rätt . Det var slut med honom . Och skälfvande i hela kroppen skyndade han i feberaktig fart bort till sitt skrifbord , satte sig ned och skref ett gâfvobref , hvarmed han skänkte sin violin — Carlo Bergensi 1754 — tili kvartettsällskapet . 
Sedan kom en underlig dof och trött ro öfver honom . Han lâtsade som om ingenting händt . Försökte hvissla och vandrade rundt , släckte ljusen , flyttade och vände pä möbler och bohag med ett uttryck af slö och likgiltig trötthet . Prudentligt
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.