NÄR PLATANERNA LÖFVAS ÁF 
21 
NÄR PLATANERNA LÖFVAS AF . 
Hon gick tyst utan att säga ett enda ord vid sidan af hans mor och syster , insvept i en läng , grâ regnkappa . Och märkvärdigt var det , hvad hon sàg gammal ut i den , sâ gammal , sâ lifstrött ; ¡ngen skulle kunnat ana , att hon nâgra veckor förut fyllt sitt tjugotredje är . Den grâ kapu - schongen , som omslöt hennes hufvud sä att blott en kant af det dunkelröda hâret syntes , missklädde henne tydligen ; hon behöfde starka kulörer för att icke det snipiga , färglösa ansiktet skulle blifva alltför blekt , alltför s jukiigt , elfenbenshvitt . lila gick hon ocksâ , med tunga , släpande steg utan all elasticitet , men det kom kanske af det dâliga väglaget , och för hvarje steg lion tog , blickade hon ihärdigt pâ den uppblötta marken för att undvika regnpussarne — eller för att slippa se uppàt . 
Sä hade hon gâtt sluten och ordkarg heia vagen frân franska kyrkan , men hennes följe - slagerskor tycktes icke lägga märke tili hennes envisa tystnad . Mor och dotter voro invecklade i ett lifligt samtal , och den gamia frun med den svarta baschliken öfver det gräsprängda hâret log